Som balsam för själen

Igår var jag så trött, såå trött, att det enda rätta jag kunde göra efter jobbet var att åka med Jonathan upp till crossbanan och kolla på lite brum brum. Visst, det hjälpte ju inte, tog inte bort tröttheten direkt, tvärtom. Men det är alltid kul och skönt att vara där uppe, varför jag känner så vet jag inte..antagligen för att jag växt upp med det. Lukten, röken, ljudet och synen, allt är en perfekt blandning haha!

Fan vad jag är sugen på att se Sherdill nu! Ni vet, den där goa hästfilmen som är så himla sorglig och lite läskig. Nu ska jag rota bland VHS filmerna och kolla om jag kan hitta den. Det vore underbart!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0