juliabelle

Ja, herregud, om ni bara visste. Idag har jag haft världens upp-och-ner-dag. Jag har dansat omkring som en dåre, suttit ner och bara kollat, skrattat, slagit i bord och väggar, sprungit runt torrekulla och sjungit och gråtit samtidigt. Jag är så himla kär i kärleken, det är helt otroligt. Lite fult att skriva här på bloggen, men åh jag vill så gärna vara kär. Jag vill så gärna ha en livskamrat, en sån som jag behöver verkligen det. Jag vill ha någon som jag kan göra alla mina sjuka saker jag vill göra. Det känns som min låda med fantasi är full för längesen. Jag vill göra allt, sova på golfbanan, klättra i berg, åka longboard, sola på tak, cykla på samma cykel, bada nakna, busa helt enkelt. Det är något med ödehus och mig, när jag tänker på det blir jag helt ifrån mig. Mest av allt vill jag ta med en stereo, ett paket röda och en soffa och stanna i detta ödehuset. Gå dit när man känner som jag kände idag, lite halvt panikslagen.

Som jag konstanterade för Rob idag, så har jag börjat lyssna på Justin Bieber igen. Fan han är jobbigt bra, nästan så jag omedvetet förstår dessa tjejer som gråter för honom. Jag har insett varför han "fångar". Han skriver ju om att han ska ge tjejen allt, visa henne och göra henne lycklig. Och att han älskar henne. Sånt gillar vi, jag.

I'm overboard and I need your love,
Pull me up,
I can't swim on my own,
It's too much,
Feels like I'm drowning without your love,
So throw yourself out to me,
My lifesaver

Han beskriver min situation helt perfekt ju! Soulmates? Nä jag skoja, så Bieber-kär är jag inte