Livet är en gnutta orättvist

Min hund myser så hårt nu va, hon bara ligger där som den nöjdaste hunden i världen och tittar ut då och då på regnet. Men när jag sätter på henne hennes regndräckt är hon inte lika mallig, hihi då skäms hon något så otroligt. Den är väldigt fin, men kanske lite för slimmad för hennes smak..
Tänk va gött att vara hund! Ingen press, mamma gör mat åt henne varje dag, hon kan sova hur mycket som helst.. fast nej, tack gud och alla hans vänner för att jag inte blev en hund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0