Skräckupplevelse
Vaknade glad och pigg, började julstäda och glad som katten för att ingen var hemma. Det betyder frihet, haha. Skulle traska upp till Joanna för att hämta en laddare i hennes brevlåda när jag och min älskade hund blev attackerade utav hennes grannes hund. Byrackan öppnade dörren själv och till min förvåning såg jag att den inte var kopplad, den stora svarta pitbullen. Med en otrolig fart sprang den mot oss, hoppade över det relativt höga stacketet och anföll lilla stackars Bianca. I det ögonblicket hann jag inte tänka ett skvatt men i snömolnet försökte så gott jag kunde och så snabbt jag kunde, hala in kopplet och få upp Bianca i mina armar, mitt i attacken. Jag var så rädd, så jävla rädd. När jag slitit upp henne i mina armar, hör jag hur rädd även hon är, såklart lilla vännen. Just efteråt märkte jag hur högt jag skrikit. Ingen märkte någonting. Inte ens idiot-ägarna. Jag var i chock, totalt. Vankade av och an och visste inte om jag skulle ringa polisen, vetrinären, mamma, pappa, gå upp och slå skiten ur den hunden, prata med familjen eller bara springa hem. Bianca var så livrädd att hon kravlade sig så långt upp på mig som möjligt, snart hade hon nått axeln.
Jag gick snabbt hemåt, ofrivillig att släppa ner lilla hjärtat på marken. Trots min sjuka rädsla gör jag det och hon börjar direkt springa, kollar sig runt axeln regelbundet. Möter upp pappa och börjar störtgråta och skaka och förklara och skrika och ber om att åka upp och skjuta den äckliga hunden i tassen så den blir lam resten utav livet. Vi konfronterar dom i dörren och den äckliga patetiska lilla ung-familjen blånekar. Den 26-åriga, nerknarkade mamman kollar mig i ögonen, nästan flinar, och säger att hon har vittnen om att hunden varit inne. Trots att mina sprängröda ögon, hundspåren i snön, mina skakande händer och lilla skraja Bianca i bilen som kan bevittna allt, står hon där, irriterad, och skakar på huvudet med en liten ful skitunge som skriker i hennes armar. Pappa blir såklar flyförbannad och trampar iväg på trädgården, visar tydligt spåren och säger att om inte hon ber om ursäkt (det jag är ute efter) och medger att ja, staketet är väl kanske aningen lågt för vår blodtörstiga äckelhund, så ringer han polisen. Som vi sedan också gjorde.
Jag minns så väl när jag och min bästa vän Joanna låg på hennes balkong och solade våra bleka kroppar i solen, lyssnade på lite musik och blickade upp mot himmlen. Plötsligt hör vi något som tassar inne i hennes kök. Vi märker att det är den stora, vidriga pitbullen som står där och dregglar ner hennes golv och letar troligtvis efter Joannas hund, Joy. Va i helvete? Vi befann oss då på hennes övervåning och grannarna har inte ens märkt att den har hoppat över stängslet och faktiskt tagit sig in i Joannas hus.
Jag gick snabbt hemåt, ofrivillig att släppa ner lilla hjärtat på marken. Trots min sjuka rädsla gör jag det och hon börjar direkt springa, kollar sig runt axeln regelbundet. Möter upp pappa och börjar störtgråta och skaka och förklara och skrika och ber om att åka upp och skjuta den äckliga hunden i tassen så den blir lam resten utav livet. Vi konfronterar dom i dörren och den äckliga patetiska lilla ung-familjen blånekar. Den 26-åriga, nerknarkade mamman kollar mig i ögonen, nästan flinar, och säger att hon har vittnen om att hunden varit inne. Trots att mina sprängröda ögon, hundspåren i snön, mina skakande händer och lilla skraja Bianca i bilen som kan bevittna allt, står hon där, irriterad, och skakar på huvudet med en liten ful skitunge som skriker i hennes armar. Pappa blir såklar flyförbannad och trampar iväg på trädgården, visar tydligt spåren och säger att om inte hon ber om ursäkt (det jag är ute efter) och medger att ja, staketet är väl kanske aningen lågt för vår blodtörstiga äckelhund, så ringer han polisen. Som vi sedan också gjorde.
Jag minns så väl när jag och min bästa vän Joanna låg på hennes balkong och solade våra bleka kroppar i solen, lyssnade på lite musik och blickade upp mot himmlen. Plötsligt hör vi något som tassar inne i hennes kök. Vi märker att det är den stora, vidriga pitbullen som står där och dregglar ner hennes golv och letar troligtvis efter Joannas hund, Joy. Va i helvete? Vi befann oss då på hennes övervåning och grannarna har inte ens märkt att den har hoppat över stängslet och faktiskt tagit sig in i Joannas hus.
Kommentarer
Trackback
