Blod, svett och tårar
Ny dag på kontoret, men en dag som skiljer sig från alla andra.
Halsen dödar mig. Rösten har svikit mig, den är just nu i Hong Kong eller något. Det ligger stenar på mina ögonlock. Jag har riktiga köttsår i munnen tack vare tandställningen. Det var ju inte precis skönt att vakna klockan 07.00 efter en festivalvecka och bli iväg dragen till jobbet.
Även fast jag mår riktigt dåligt nu, har jag haft så sjukt roligt! Det kunde faktiskt inte bli bättre. I tre dagar och tre nätter bodde jag i det vidrigaste campet någonsin. Det går inte att jämföra med någonting, det var som att bo i en förglömd soptipp, man visste inte riktigt vad som gömde sig under soplagret. Hela vår gräsplätt var dold utav all typ utav mat, ravioliburkar, konservburkar, vattendunkar, trashade tält, papper, fimp, skor, ölburkar..man förstår om man ser bilderna. Allvarligt talat så kom det inte som en chock, så ska det ju vara. Det som förvånar mig är att jag kunde uppnå höjden utav grisighet, inom mina ramar då. Jag trodde inte jag kunde vara så äcklig, att inte duscha trots man ibland blev så svettig så man trodde man skulle drunkna. Att jag ens kunde vistas i den jävla lukten (fotsvett, cigg, spya och allt annat som luktar skit). När man var trött var det mest skönaste alternativet att ta sin sönderbrända filt och slå sig ner bland skiten. Att ligga i tältet var ingen idé, det var för varmt. I det läget spelade det ändå ingen roll att ha skräpet som liggunderlag och en stövel som kudde, den lilla sömnen man fick, fick man ta liksom. Därför måste jag faktiskt ge mig en klapp på axeln och känna en viss stolthet.
Ja, kul var det.
Nej, jag ångrar inte att jag åkte dit.
Ja, jag hade alldeles för mycket packning.
Mina sovsaker (såsom sovsäck, kudde och liggunderlag) tog upp en hel väska som var en enorm tyngd för mig när vi skulle gå från Borlänge C till campingen. Dessa saker packades aldrig upp, jag sov ändå ingenting i mitt eget tält, och om jag tog en powernap då och då, var det inte mina sovsaker jag vilade på.
Halsen dödar mig. Rösten har svikit mig, den är just nu i Hong Kong eller något. Det ligger stenar på mina ögonlock. Jag har riktiga köttsår i munnen tack vare tandställningen. Det var ju inte precis skönt att vakna klockan 07.00 efter en festivalvecka och bli iväg dragen till jobbet.
Även fast jag mår riktigt dåligt nu, har jag haft så sjukt roligt! Det kunde faktiskt inte bli bättre. I tre dagar och tre nätter bodde jag i det vidrigaste campet någonsin. Det går inte att jämföra med någonting, det var som att bo i en förglömd soptipp, man visste inte riktigt vad som gömde sig under soplagret. Hela vår gräsplätt var dold utav all typ utav mat, ravioliburkar, konservburkar, vattendunkar, trashade tält, papper, fimp, skor, ölburkar..man förstår om man ser bilderna. Allvarligt talat så kom det inte som en chock, så ska det ju vara. Det som förvånar mig är att jag kunde uppnå höjden utav grisighet, inom mina ramar då. Jag trodde inte jag kunde vara så äcklig, att inte duscha trots man ibland blev så svettig så man trodde man skulle drunkna. Att jag ens kunde vistas i den jävla lukten (fotsvett, cigg, spya och allt annat som luktar skit). När man var trött var det mest skönaste alternativet att ta sin sönderbrända filt och slå sig ner bland skiten. Att ligga i tältet var ingen idé, det var för varmt. I det läget spelade det ändå ingen roll att ha skräpet som liggunderlag och en stövel som kudde, den lilla sömnen man fick, fick man ta liksom. Därför måste jag faktiskt ge mig en klapp på axeln och känna en viss stolthet.
Ja, kul var det.
Nej, jag ångrar inte att jag åkte dit.
Ja, jag hade alldeles för mycket packning.
Mina sovsaker (såsom sovsäck, kudde och liggunderlag) tog upp en hel väska som var en enorm tyngd för mig när vi skulle gå från Borlänge C till campingen. Dessa saker packades aldrig upp, jag sov ändå ingenting i mitt eget tält, och om jag tog en powernap då och då, var det inte mina sovsaker jag vilade på.
Kommentarer
Trackback
