Top 5
Bäst på Peace and Love;
1. Johnossi
Såklart så tycker jag Johnossi var bäst utav alla artister på festivalen. Jag har aldrig sett dom live och John vart snyggare än vad jag hade tänkt mig. Jag älskar att dom lät lika bra live som på skivan! Jag älskar att även om Oskar tappade en trumpinne på scen, fortsatte han spela som en galning! Jag älskar att dom tajmde varandra när det gäller hopp och att matcha varandra i början av låtarna. Jag älskar att dom valde de låtar jag älskar och att dom sparade underbara 18 karat gold som sista låten! Jag blev så sjukt glad att dom kom ner och hälsade på publiken efter spelningen. Då passade jag på att göra mig så lång som möjligt över staketet och grabba tag om Oskars goa kind och ge honom en liten smekning. Det var ingen som fick röra min hand efter det minsann.
2. Miike Snow
Många tyckte säkert att Miike Snow inte var något speciellt. Trots att hela publiken gungade efter spelningen och stod och skrek "en gång till, en gång till, en gång till" kom dom aldrig ut igen. Det blev något fel med sladdarna. Men det var något med bandet som fick mig att smälta och bli helt hypnotiserad. Jag stod längst fram och krigade om min plats med det stora jävla berget till kille som stod bredvid mig! Deras kroppsspråk på scen var magiskt. Hur Andrew Wyatt stod med ena handen bakom ryggen och sjöng och hur Christian Karlsson och Pontus Winnberg spelade keyboard som två galna indianer. Och att de dolde sina ansikten bakom vita maskar. Lyckan var på topp då jag efter spelningen fick deras plektrum!
3. Jay-Z
Vilken känsla att se Jay-Z, jag menar, hur stor är han inte och hur fan kunde han hamna i Borlänge? Det var hur välplanerat som helst, scenen var enorm och jag tror hela campingen (42.000) var där! Vilket drag! Jag stod i den "första sektionen" men man kan ju inte säga att jag stod nära scenen direkt. Men jag såg ju! Jag kunde faktiskt inte en enda låt, förutom Hard Knock Life och Empire State Of Mine (Jävlar vad fräckt att se Alicia Keys), men det var bara att slänga upp högra handen och gunga i takt. Ett tag försvann jag in i min egna värld och tänkte såklart på onödiga saker, mitt i den grymma konserten. Jag tänkte att fan, tänkt att den stora goa röven har suttit på en av kanske världens dyraste stolar, i världens lyxigaste hus, i världens finaste ställen. Såklart började jag fantisera om hur han bodde, han och Beyonce. Dom bor ju iallafall inte i Borlänge, haha.
Frågan är om det var planerat att dra upp den tjejen ur publiken? Någonting jag är väldigt osäker på..
4. Nationalteatern
Amen wow, fräckt att sett Nationalteatern när ens pappa inte ens gjort det! Ännu roligare att berätta det för honom när jag kom hem, då var han inte så mallig längre, hehe! Under denna spelningen var man fortfarande pigg, så då orkade jag dansa och sjunga iallafall! Vilka gamla gubbar alltså, han med gitarren var ju helt sliten! Favoriten kom i slutet, då klämde jag i ända från tårna! "livet är en feest!"
5. Kent
Första konserten jag var på. Spelades 00.00 (tror jag) på torsdagen. Då var jag pigg och glad, rösten fanns kvar och mat fanns i min mage. Då var jag verkligen på topp! Vilken kick, jag var så sjukt glad! Jag kunde inte sluta skratta åt Olivia som stod där och vinglade och var helt blek i ansiktet, stackarn var helt slut eftersom hon kom i tisdags. Höjdpunkten var då jag kastades upp på Johans axlar. Fan, det har jag aldrig gjort förut! Jag såg ALLT. Och alla såg mig, vilket jag inte brydde mig om just då! Tack vare kicken jag hade slöt jag ögonen, lät armarna sträva åt varsitt håll och tonerna flög ur mig! Haha, vilken känsla. Favorit; Utan dina andetag.
