juliabelle

Hej! När jag klafsade med mina tunga kängor i snön, påväg hem från handledarkursen, kom jag på hur mycket man tänker på egentligen. Hela tiden hela tiden hela tiden. Om vad som helst egentligen, om träden ser likadana ut som dom gjorde igår, att han som går framför mig är kobent och har på sig en väldigt gammal jacka, att månen är precis över mig nu och kan trilla ner när som helst, spekulationer och gissningar om vad grannar gör där inne i husen egentligen. Låt mig tillexempel citera min färska tanke som slog mig alldeles nyss: "Dimma kanske inte är vattenånga som har kondenserats, det kanske är ett eldigt kärlekspar som gömmer sig i ett hörn och andas så häfigt att det märks ända till tåget på andra sidan." Ja...haha. Det sånt man borde ta vara på och sedan göra något jätteroligt av det. Eller bara bygga på sin fantasi kanske, vad vet jag.